Dagen vi plussade

Idag är det ett år sen vi fick det där magiska plusset på stickan. Dagen vi fick veta att våran lilla Selma hade flyttat in i magen.
Det var fredag och efter några dagar av illamående och kväljningar av matdofter fick jag frågan på jobbet om jag var gravid. Först var jag säker på att jag inte var det utan det var något annat fel på mig. Jag tyckte inte vi direkt varit aktiva just då om ni förstår..
Men ju mer jag tänkte på det så insåg jag att möjligheten fanns men ville inte hoppas på för mycket då vi gjort dom där testerna tidigare och blivit besvikna.
När jag kom hem den kvällen sa jag till Daniel att jag kommer göra ett test imorgon bitti bara för att ev utesluta en graviditet innan jag kontaktar läkare. Trots att vi sagt i över ett år att händer det så händer det och då blir vi glada så var vi ändå nervösa båda två!
Lördagsmorgonen kom och jag gick upp för att kissa i en mugg, sen skulle det svalna en stund innan stickan skulle ner. Dock kom Daniel efter en stund och välte ner muggen rakt ut över toagolvet 😂
Så proceduren fick göras om. Till slut stod vi iallafall där och stoppade ner stickan i muggen. Väntan kändes som en evighet men ganska snabbt började en svagt streck skymta som sedan blev starkare och starkare.
Först blev jag jätteglad, i någon sekund, innan jag blev kallsvettig och nästan lite panikslagen. Det tog några timmar för mig att smälta innan jag på riktigt blev jätteglad. Daniel däremot tog det någon dag för, sen kom även hans glädje och någon vecka senare även tårarna när vi inte kunde hålla oss utan köpte hennes första små strumpor.
Den lördagen förändrade vårt liv för alltid. Där stod vi med vår lilla ärta i magen och skulle gå in i vecka 6. Dagen efter gjorde jag ytterligare ett test bara för att vara helt på den säkra sidan.
Idag ett år senare ligger vår lilla skatt bredvid oss i soffan och förgyller vårt liv med så mycket glädje, 4 och en halv månad gammal. Så underbar och perfekt ❤
Jag hoppas innerligt att jag ska få uppleva allt detta igen. En graviditet är inget jag tar för givet och är så tacksam för att det gick vägen för oss. Och jag hoppas så att alla där ute som vill och som kämpar också ska få uppleva allt detta magiska!

Andra testet vi tog, dagen efter första plusset!

Vecka 39

Vecka 39 (38+0)
 
Bebisen: Barnet väger omkring 3400 gram, och är ungefär 50 cm långt. Det fyller ut hela magen och är ganska tungt. Många blivande mammor längtar intensivt efter att graviditeten ska vara över. Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet är nu förberett för sin födelse. Det har fått mycket näring och även skydd mot vissa sjukdomar genom att det har fått moderns antikroppar. De kommer att skydda barnet den första tiden innan det har bildat egna.
 
Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.
 
Egna tankar om föregående vecka: Denna veckan i princip flög iväg tycker jag, även om jag tycker tiden just nu går väldigt långsamt. Jag mådde fortsatt bra, förutom ryggen fortsatte att krångla, men sammandragningarna var som tidigare vecka. Däremot kände jag för första gången ett tryck neråt, och att det kom ganska intensiva stötar och gjorde ont i underlivet. Sömnen var fortsatt kass, vaknade som en timer mellan 05-06 varje morgon, även om jag då bara hade sovit 3-4 timmar. Och fortsatt spring på toaletten då hon nu måste sjunkit längre ner för nu är trycket på blåsan konstant, inte en stund på dagen jag inte känner mig kissnödig.
Det var också dags för ett besök hos barnmorskan igen och vi sammanfattade graviditeten och skrev ner mina önskemål inför förlossningen, hjärtljuden fortsatte ligga på 140, SF-måttet hade ökat 1 cm som vanligt och låg på 32 och vågen visade ungefär +12 kg. Kändes konstigt när jag gick därifrån och hon sa "då får vi se om vi ses nästa besök då" som är 5 dagar innan BF. Jag hade nog inte greppat riktigt att vi kan få barn när som helst men samtidigt började jag känna mig så klar med denna graviditet och så redo! 
Förlossningsväskan packades färdigt och jag skrev också ett eget förlossningsbrev att ta med.
Nu väntar vi bara, jag är klar med mina sista to-do's både i hemmet och det sista som skulle inhandlas, så nu väntar vi bara på minsta vink att det är dags och vi får åka och träffa våran dotter för första gången. Jag hoppas innerligt nu att detta är sista veckouppdateringen jag gör även fast jag tror denna damen kommer trivas alldeles för bra i mammas mage :-)

Vecka 38

Vecka 38 (37+1)
 
Bebisen: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång. I den här veckan väger barnet runt 3200 gram, och är omkring 49 cm långt. De allra flesta barn ligger med huvudet nedåt nu. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Förlossningen är jobbig även för barnet. När livmodern drar ihop sig som mest går det under ett ögonblick inget blod med syre och näring in till barnet, som så att säga får "hålla andan" under några sekunder. Men barnet klarar detta väl, och har till exempel lagrat extra näring som det kan använda. Barnet har också lagt på sig fett under huden för att det inte ska bli kallt när det kommer ut i en betydligt svalare värld. Underhudsfettet fungerar också som energireserv den första tiden efter födseln.
 
Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum.
 
Egna tankar om föregående vecka: Förra veckan var en riktigt bra vecka. Inte lika mycket förvärkar som tidigare, foglossningen är bra mycket bättre sen jag slutade jobba, det enda som hänger i är värken i ryggen. Samma fläck som gör riktigt ont i princip hela dagarna, måste vara något som kommit i kläm eller något som trycker där. Sammandragningarna kom betydligt oftare än innan dock, men det är inget som direkt gör ont, mest obehagligt och spänner mycket mer än innan. Bebis var också mer livlig denna veckan, mycket mer sparkar och böka runt. Annars var det lugnt, känns som lugnet före stormen?
Vi var också iväg på tillväxtultraljud eftersom jag hamnat en bit under på kurvan. Blev nervös när vi klev in, hade ju läst innan om gravida som fått göra kejsarsnitt för att bebisen inte mått bra. Men det visade sig att allt var bra där inne, en liten krabat på ca 2800 g låg där inne och gottade sig i rätt mängd fostervatten. Snäppet under vad man "ska" väga men ändå så nära en "normal" bebis man kunde komma. Så det var skönt!
Upplevde magen fortfarande som väldigt hög och även fast hon ligger fixerad långt ner så blev jag fortfarande lätt andfådd. även fast jag stod still, och fick luta mig lite bakåt för att få luft när jag satt. Och fortfarande ett evigt spring på toaletten..
Jag blev också överraskad av världens bästa vänner med en babyshower, så tacksam!
Började känna mig mer och mer redo för förlossningen och vad det är jag ska få uppleva, även fast jag fortfarande inte riktigt förstått att det ligger en liten människa inuti mig som jag kommer vara mamma åt resten av livet. Mamma. Det är så häftig och så nära nu! ♥