Vecka 34 (33+0)
Bebisen: Nu är fostret så moget att om förlossningen startar försöker inte förlossningspersonalen skjuta upp födseln. Om barnet föds är det fortfarande ömtåligt, och behöver extra värme och mat. Men många klarar sin andning bra och långt ifrån alla behöver ligga i kuvös. Vikten är uppe i ungefär 2300 gram, och längden i 46 centimeter. Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.
Kroppen: Vätska kan samlas i kroppen och du märker det på t.ex. på att dina ringar kanske inte passar längre. Dina händer och fötter kan svullna. Blodvolymen har ökat med 50% men håller sig nu konstant fram till förlossningen. Bebisen börjar nu inta det vanligaste läget d.v.s. med huvudet ned i bäckenet. Det kan slita och dra i bäckenet och ned mot ljumskarna. Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Egna tankar om föregående vecka: Förra veckan började bra, kände mig hyfsat pigg och hade inte ont någonstans vad jag kan minnas. Sen var det långdag på jobbet och efter det var det kört med foglossningen igen. Men hade två lugna dagar på jobbet med jour vilket var väldigt skönt! Sen blev det sämre igen när helgen kom och jag låg däckad i feber. Mådde väldigt illa under helgen också och fick ge vika för kräkningarna igen. Trodde jag hade gjort färdigt den biten. Om det hade med sjukdomen att göra eller graviditeten vet jag inte men gud vad jag inte hade saknat att spy. Njöt för varje timme jag klarade mig ifrån det sen men det ska ju vara ganska vanligt att få tillbaka illamåendet mot slutet. Hade också en del sammandragningar som höll i sig en stund och mådde under de stunderna ännu mer illa, även förvärkarna/mensvärken var kraftigare än tidigare.
Bebis var återigen väldigt livlig i magen, mestadels direkt jag vaknar på morgonen och på kvällarna. Mycket hicka på lilla damen också, gärna precis när jag ska sova. För första gången var vi också med om att tydligt se en fot eller hand sticka rakt ut och sedan dras längs sidan av magen. Så himla häftigt! Jag var också mycket less och nedstämd denna veckan, trött på att ha ont och trött på att må illa, men vid varje rörelse och speciellt vid denna nya händelse älskade jag att vara gravid igen. Så mysigt att kunna ta på den lilla foten som sticker upp, att vara så nära men ändå så långt bort. Började också fundera på vad som ska packas i förlossningsväskan, och då blev det ännu mer påtagligt vad nära allt är nu. Så fastän jag inte vill annat än träffa bebis så ska jag njuta det sista, för tiden flyger verkligen iväg nu.. 48 dagar kvar! ♥
