Fyfan känner mig som världens sämsta kattägare idag! Igår kväll när jag kom hem från jobbet la jag mig ganska direkt i sängen. Efter ett tag började jag fundera lite på vart Junior var. Så gick upp och började leta, bakom soffan, under sängen, under badkaret, överallt i köket osv. Ropade till och med på honom i köket med kattmaten för då brukar han komma, men inte igår. Tankarna slog mig att nånstans måste han ju va samtidigt som paniken tog över att han är borta! Tänkte att han måste smitit ut genom ytterdörren samtidigt som mig. Men de sista jag kom på var "han kan väl inte vara på balkongen?". Gick dit och kollade och när jag tog i handtaget hörde jag någon jama svagt där ute. Där satt han helt ensam och hade suttit där i nästan 30 timmar :( Stackarn! Det värsta är ju att eftersom jag bor på första våningen kunde han lika gärna varit borta :( Men jäkla tur att allt gick bra och nu ligger han här och är så gosig så!
